User:Taxelson/test: Difference between revisions

From Cybis Wiki
Jump to navigation Jump to search
No edit summary
No edit summary
Line 1: Line 1:
*[[SE001]], Sandö (island near Luleå), AD (1693)-1717-1998 (Living trees), Included in the [[Project Extraterrestrial]], {{coord|65|32|N|22|13|E|display=inline|region:SE_type:state}}
=="Torkning" av träprover i etanol (eller aceton)==
*[[SE002]], Långrumpskogen, AD 1713-1999 (living trees), Included in the [[Project Extraterrestrial]], {{coord|63|42|N|19|33|E|display=inline|region:SE_type:state}}
 
*SE004 Living trees and buildings Sweden Nemdeö 58o 98 N, 18o 33 E 54 1588-1995
'''Ett förslag på metod som borde testas''':
*[[SE006]], Swedish Lapland (region), BC 310-AD 1993 Master chronology (Living and subfossile trees), Included in the [[Project Extraterrestrial]],
 
Placera träproven i 96% etanol, och tillsätt vattenfri koppar(II)sulfat (eller vattenfri alun).
 
Tillsätt så mycket vattenfritt "salt" att det förmår ta upp dels de 4% vatten i som finns i etanolen, dels det vatten som finns i träprovet. Eftersom saltet inte är lösligt i etanol, så bör det kunna ligga på behållarens botten, eventuellt avskilt från träproven med ett nät eller liknande.
 
Mängden kopparsulfat som åtgår kan beräknas:
 
CuSO<sub>4</sub> • 5 H<sub>2</sub>O ger (159,5 + 90) g/mol vilket ger att ett gram vatten kan tas upp av 1/90 mol = 1.8g (anh) = 2.8g ("blå")
 
Kopparsulfaten blir vattenfri om den hettas upp över 150&deg; C.
 
100 ml 96% etanol innehåller ca 4 g vatten och fodrar därmed ca 8-10 gram vattenfri kopparsulfat. (man bör rimligen arbeta med ett överskott på "salt")
 
Ett 10 cm långt borrprov (5 mm) har ungefär volymen 2 cm<sup>3</sup>, och innehåller kanske upp till (i värsta fall) 80% vatten (1.6 g). Det skulle då behöva ca 3 g vattenfri kopparsulfat.
 
Kopparsulfaten bör utan svårighet kunna återanvändas.
 
Eventuellt kan istället Alun, K Al (SO<sub>4</sub>)<sub>2</sub> • 12 H<sub>2</sub>O användas, men jag vet inte vilken temeratur som krävs för att ta bort kristallvattnet och om processen är reversibel på samma sätt som för kopparsulfaten. Om så är fallet bör det fungera. Molvikten är 39+27+2*(32+4*16) + 12*18 = 258 + 216 =474 g/mol. Erfodras då 1/216 mol per gram vatten, d.v.s 1.2g (anh) eller 2.2g kristalin. Alltså något mindre i gram än för kopparsulfaten, men densiteten är säkert också lägre, så volymen är kanske ungefär densamma. Fördelen med alun framför kopparsulfat är väl främst (om det fungerar) att man kan använda en mindre giftig kemikalie.
 
Etanolen bör kunna ersättas med aceton, om det skulle visa sig vara bättre exempelvis vid den efterföljande lufttorkningen.

Revision as of 00:19, 22 December 2009

"Torkning" av träprover i etanol (eller aceton)

Ett förslag på metod som borde testas:

Placera träproven i 96% etanol, och tillsätt vattenfri koppar(II)sulfat (eller vattenfri alun).

Tillsätt så mycket vattenfritt "salt" att det förmår ta upp dels de 4% vatten i som finns i etanolen, dels det vatten som finns i träprovet. Eftersom saltet inte är lösligt i etanol, så bör det kunna ligga på behållarens botten, eventuellt avskilt från träproven med ett nät eller liknande.

Mängden kopparsulfat som åtgår kan beräknas:

CuSO4 • 5 H2O ger (159,5 + 90) g/mol vilket ger att ett gram vatten kan tas upp av 1/90 mol = 1.8g (anh) = 2.8g ("blå")

Kopparsulfaten blir vattenfri om den hettas upp över 150° C.

100 ml 96% etanol innehåller ca 4 g vatten och fodrar därmed ca 8-10 gram vattenfri kopparsulfat. (man bör rimligen arbeta med ett överskott på "salt")

Ett 10 cm långt borrprov (5 mm) har ungefär volymen 2 cm3, och innehåller kanske upp till (i värsta fall) 80% vatten (1.6 g). Det skulle då behöva ca 3 g vattenfri kopparsulfat.

Kopparsulfaten bör utan svårighet kunna återanvändas.

Eventuellt kan istället Alun, K Al (SO4)2 • 12 H2O användas, men jag vet inte vilken temeratur som krävs för att ta bort kristallvattnet och om processen är reversibel på samma sätt som för kopparsulfaten. Om så är fallet bör det fungera. Molvikten är 39+27+2*(32+4*16) + 12*18 = 258 + 216 =474 g/mol. Erfodras då 1/216 mol per gram vatten, d.v.s 1.2g (anh) eller 2.2g kristalin. Alltså något mindre i gram än för kopparsulfaten, men densiteten är säkert också lägre, så volymen är kanske ungefär densamma. Fördelen med alun framför kopparsulfat är väl främst (om det fungerar) att man kan använda en mindre giftig kemikalie.

Etanolen bör kunna ersättas med aceton, om det skulle visa sig vara bättre exempelvis vid den efterföljande lufttorkningen.