User:Taxelson/test: Difference between revisions
No edit summary |
|||
| (5 intermediate revisions by the same user not shown) | |||
| Line 1: | Line 1: | ||
=="Torkning" av träprover i etanol (eller aceton)== | |||
'''Ett förslag på metod som borde testas''': | |||
Placera träproven i 96% etanol, och tillsätt vattenfri koppar(II)sulfat (eller vattenfri alun). | |||
Tillsätt så mycket vattenfritt "salt" att det förmår ta upp dels de 4% vatten i som finns i etanolen, dels det vatten som finns i träprovet. Eftersom saltet inte är lösligt i etanol, så bör det kunna ligga på behållarens botten, eventuellt avskilt från träproven med ett nät eller liknande. | |||
Mängden kopparsulfat som åtgår kan beräknas: | |||
CuSO<sub>4</sub> • 5 H<sub>2</sub>O ger (159,5 + 90) g/mol vilket ger att ett gram vatten kan tas upp av 1/90 mol = 1.8g (anh) = 2.8g ("blå") | |||
Kopparsulfaten blir vattenfri om den hettas upp över 150° C. | |||
100 ml 96% etanol innehåller ca 4 g vatten och fodrar därmed ca 8-10 gram vattenfri kopparsulfat. (man bör rimligen arbeta med ett överskott på "salt") | |||
Ett 10 cm långt borrprov (5 mm) har ungefär volymen 2 cm<sup>3</sup>, och innehåller kanske upp till (i värsta fall) 80% vatten (1.6 g). Det skulle då behöva ca 3 g vattenfri kopparsulfat. | |||
Kopparsulfaten bör utan svårighet kunna återanvändas. | |||
<s>Eventuellt kan istället Alun, K Al (SO<sub>4</sub>)<sub>2</sub> • 12 H<sub>2</sub>O användas, men jag vet inte vilken temeratur som krävs för att ta bort kristallvattnet och om processen är reversibel på samma sätt som för kopparsulfaten. Om så är fallet bör det fungera. Molvikten är 39+27+2*(32+4*16) + 12*18 = 258 + 216 =474 g/mol. Erfodras då 1/216 mol per gram vatten, d.v.s 1.2g (anh) eller 2.2g kristalin. Alltså något mindre i gram än för kopparsulfaten, men densiteten är säkert också lägre, så volymen är kanske ungefär densamma. Fördelen med alun framför kopparsulfat är väl främst (om det fungerar) att man kan använda en mindre giftig kemikalie.</s> Dehydratiserad kalialun löser sig mycket långsamt i vatten, och är därför oanvändbart. Det beror antagligen på den glasartade strukturen hos det dehydratiserade pulvret som uppstår genom att alunet först löser sig i sitt eget kristallvatten, och kokar ner till ett allt torrare skum. | |||
Aceton torde kunna torkas med kalciumklorid CaCl<sub>2</sub>. Etanol kan däremot inte torkas med CaCl<sub>2</sub>, eftersom den är löslig i etanol. Granulerad vattenfri(?) kalciumklorid säljs som halkbekämpningsmedel. | |||
Na<sub>2</sub>SO<sub>4</sub> bör vara användbar, men tycks inte saluföras i Sverige. | |||
Etanolen bör kunna ersättas med aceton, om det skulle visa sig vara bättre exempelvis vid den efterföljande lufttorkningen. | |||
==Användbara referenser== | |||
*http://www.brynmawr.edu/Acads/Chem/mnerzsto/drying_agents_1999.htm | |||
Latest revision as of 16:51, 18 January 2010
"Torkning" av träprover i etanol (eller aceton)
Ett förslag på metod som borde testas:
Placera träproven i 96% etanol, och tillsätt vattenfri koppar(II)sulfat (eller vattenfri alun).
Tillsätt så mycket vattenfritt "salt" att det förmår ta upp dels de 4% vatten i som finns i etanolen, dels det vatten som finns i träprovet. Eftersom saltet inte är lösligt i etanol, så bör det kunna ligga på behållarens botten, eventuellt avskilt från träproven med ett nät eller liknande.
Mängden kopparsulfat som åtgår kan beräknas:
CuSO4 • 5 H2O ger (159,5 + 90) g/mol vilket ger att ett gram vatten kan tas upp av 1/90 mol = 1.8g (anh) = 2.8g ("blå")
Kopparsulfaten blir vattenfri om den hettas upp över 150° C.
100 ml 96% etanol innehåller ca 4 g vatten och fodrar därmed ca 8-10 gram vattenfri kopparsulfat. (man bör rimligen arbeta med ett överskott på "salt")
Ett 10 cm långt borrprov (5 mm) har ungefär volymen 2 cm3, och innehåller kanske upp till (i värsta fall) 80% vatten (1.6 g). Det skulle då behöva ca 3 g vattenfri kopparsulfat.
Kopparsulfaten bör utan svårighet kunna återanvändas.
Eventuellt kan istället Alun, K Al (SO4)2 • 12 H2O användas, men jag vet inte vilken temeratur som krävs för att ta bort kristallvattnet och om processen är reversibel på samma sätt som för kopparsulfaten. Om så är fallet bör det fungera. Molvikten är 39+27+2*(32+4*16) + 12*18 = 258 + 216 =474 g/mol. Erfodras då 1/216 mol per gram vatten, d.v.s 1.2g (anh) eller 2.2g kristalin. Alltså något mindre i gram än för kopparsulfaten, men densiteten är säkert också lägre, så volymen är kanske ungefär densamma. Fördelen med alun framför kopparsulfat är väl främst (om det fungerar) att man kan använda en mindre giftig kemikalie. Dehydratiserad kalialun löser sig mycket långsamt i vatten, och är därför oanvändbart. Det beror antagligen på den glasartade strukturen hos det dehydratiserade pulvret som uppstår genom att alunet först löser sig i sitt eget kristallvatten, och kokar ner till ett allt torrare skum.
Aceton torde kunna torkas med kalciumklorid CaCl2. Etanol kan däremot inte torkas med CaCl2, eftersom den är löslig i etanol. Granulerad vattenfri(?) kalciumklorid säljs som halkbekämpningsmedel.
Na2SO4 bör vara användbar, men tycks inte saluföras i Sverige.
Etanolen bör kunna ersättas med aceton, om det skulle visa sig vara bättre exempelvis vid den efterföljande lufttorkningen.