Innan björkpollensäsongen började år 2002 läste vi en artikel om björksav i tidningen Land (15/02). Kul med litet ovanliga saker! Åkte ut till landet och skattade genast en av våra stora björkar. Jag smakade försiktigt, det hade ju kunnat bli en allergisk reaktion, men den uteblev helt. Sedan drack jag ca. en halv liter färsk sav till lunch.

Några dagar senare började björken att blomma i Stockholmstrakten. Snart uppmättes mycket höga halter av björkpollen. 2002 var ett pollenrikt år. Men jag hade nästan inga allergiska symptom! Så småningom började jag misstänka björksaven som jag hade druckit. När det efter några dagar började klia litet mer i ögonen drack jag därför ännu ett glas sav. Då tyckte jag att det blev bättre nästan omgående. Med ett glas björksav om dagen klarade jag mig tills våran björk "gick i sin" (det gör den när bladen slår ut). Sedan tilltog de allergiska besvären, men det var långt ifrån så besvärligt som andra år.

Jag vet att allergiska besvär kan försvinna lika snabbt som de dyker upp. Men med hänsyn till tidigare utveckling av min allergi hade jag väntat mig snarare en försämring än en så dramatisk förbättring. Så jag tror inte att det här är en slump.
Istället tror jag att björksav har en desensibiliserande effekt. Saven skulle kunna innehålla små mängder av ett ämne (kanske själva allergenet), som tas upp av slemhinnorna och som gör att kroppen vänjer sig vid björken och sedan inte reagerar så våldsamt när pollenkornen finns i luften.

Pollenallergi behandlas idag dels genom försök att minska mängden pollen i den drabbades omgivning (stanna inomhus, dammsuga mycket, åka på semesterresa till en karg ö utan växtlighet, osv), dels genom lindring av symptomen med hjälp av olika medikament (antihistaminika).
Den enda metod som verkligen försöker bota allergin kallas immunterapi (desensibilisering). Här utsätts patienten upprepade gånger för små mängder pollenallergen just för att vänja kroppen vid det och på det sättet förhindra en häftig reaktion när allergenet finns i överflöd. Traditionellt har immunterapi inneburit ett stort antal sprutor med täta mellanrum, vilket nog har avhållit mången allergiker från denna behandling. Numera finns det också en oral immunterapimetod (SLIT) där allergenet ges som kapsel eller droppar som får verka en stund under tungan innan resten sväljs. Det lär fungera alldeles utmärkt. Kanske fungerar björksav på precis det sättet, och gratis är det dessutom!

Inför pollensäsongen 2003 fortsatte jag naturligtvis med björksavsbehandlingen och drack så mycket jag kunde. Förbättringen blev ännu mer påtaglig, men å andra sidan var vädret ostadigt och pollenmängden lär ha varit mindre än året innan. (När björken har blommat kraftigt ett år så tar den paus året därpå för att återhämta sig.)

Jag tycker att det är angeläget att undersöka om björksav fungerar även för andra björkpollenallergiker. De positiva effekterna på folkhälsa och -ekonomi skulle i så fall vara så stora att även en forskningssatsning är försvarbar. Till en början kan alla som törs göra självförsök. Metoden är enkel, billig och antagligen ofarlig, björksav har i alla tider ansetts vara ett livsmedel.

Hur man tappar björksav

Kulturhistoriska synpunkter på pollenallergi -
vilda spekulationer?

Allergier har utvecklats till en folksjukdom. Antalet allergiker har ständigt ökat sedan mitten av 1800-talet. I Sverige räknar man med att 20% av befolkningen har allergisk snuva. Varför det är så försöker man förklara med olika modeller. Att det har med miljö och livsstil och inte med biologiska förändringar att göra är de flesta eniga om.

Den traditionella skolan hävdar att luftföroreningarna, vars mängd har ökat successivt sedan början av industrialiseringen, dels gör allergenerna aggressivare, dels har negativ effekt på människornas förmåga att kunna motstå allergierna. Detta kan förklara varför de flesta allergiker finns i städerna. Men när det gäller landortsbefolkningen är bilden mer komplex. Det visar sig nämligen att lantbrukarbarns allergibenägenhet snarare är relaterad till ekonomiska förutsättningar än till smuts och luftföroreningar. Ju fattigare de lever, med många syskon och lek i ladugården, desto friskare är de!
Jämförelsen kan till och med utvidgas på nationer i sin helhet: lantbrukarbarn i rika industriländer har fler allergier än lantbrukarbarn i fattigare agrarländer. Därför har den alternativa hygienhypotesen formulerats. Enligt denna är vi alltför renliga och "lite skit rensar magen".
De olika modellerna har sina hängivna anhängare, men frågetecknen är många och allergiernas framfart anses fortfarande vara en gåta. Kanske kan björksavens möjliga egenskaper bidra med nyckeln till en helt annan förklaring.

Användning av björksav i hushållen var förr vida spridd på hela norra halvklotet. Saven ansågs vara nyttig och hälsobefrämjande, den var en viktig socker- och mineralkälla som gärna togs tillvara efter vintern för att pigga upp folk och fä. Den sades kunna bota olika sjukdomar, bl a lungsjukdomar och förkylningar(!). I mellersta Sverige drack man traditionellt den 1 maj "lejonmärg i benen", men då kunde björksaven vara spetsad med både öl och ägg ...
Hanteringen upphörde successivt i och med att folk flyttade in till städerna och i dagens läge är det bara entusiaster på landsbygden som håller traditionen levande. Många stadsbor har inte ens hört talas om björksav och ännu mindre druckit den.
Om nu björksav skulle ha en desensibiliserande effekt, kan den då även ha en skyddande effekt mot björkpollenallergi? Det vore ju en elegant förklaring av varför björkpollenallergi inte var något problem förr i tiden.

Det finns en intressant parallell när det gäller en skyddande/vaccinerande effekt av att slemhinnorna kommer i kontakt med små mängder allergen: nickelallergi. Forskare i "Nickelprojektet" har funnit indikationer på att en tandställning (som innehåller nickel) kan ha skyddande effekt mot nickelallergi som senare i livet skulle kunna uppstå i samband med piercing. Därför pågår en studie bland alla gymnasieelever i Umeå och Örebro för att belägga misstanken med statistiska metoder.

Men björkpollen är inte den enda orsaken till pollenallergi. Varför är så många människor idag allergiska mot t ex gräs- och spannmålspollen, medan åkomman var okänd i jordbrukssamhället? Vad åt de förr som vi inte längre äter idag?
Alla (?) allergena pollenarter verkar vara luftburna, dvs växterna använder sig av vinden och inte insekternas hjälp för att bli pollinerade. Därför är jag skeptisk till påståendet att lokalproducerad honung, som innehåller små mängder pollen, skulle skydda mot pollenallergi. Bina samlar normalt inte luftburet pollen, sälgpollen är ett undantag.
Människor har i långa tider ätit spannmålsprodukter som bröd, gröt, pasta och öl. Tillagningsmetoderna är idag i stort sett samma som förr, så där finns ingen skillnad. Och gräs brukar vi väl ändå inte äta, eller ... ?

Jo, indirekt med mjölken! Kor äter gräs!
Ämnen från maten som mamman äter vandrar över i mjölken (jag glömmer aldrig natten på BB när vi hade serverats päron och alla bebisar sedan fick kolik och bubbel i magen). Det gäller säkert också för korna. På så sätt skulle människorna kunna få i sig små mängder ämnen från gräset varje gång de dricker av komjölken.

Men i motsats till björksav så dricker vi ju alltjämt mjölk och korna äter alltjämt gräs, varför skulle ett eventuellt skydd mot gräspollenallergi inte finnas idag?
Jo, därför att vi i industriländerna har förändrat mjölkhanteringen i grunden sedan senare hälften av 1800-talet.
I det gamla bondesamhället hade alla en ko eller åtminstone ett får eller en get som kunde förse dem med mjölk. Mjölken gav man sedan spenvarm direkt till barnen och av det som blev över gjordes filmjölk, smör och ost. Färskmjölkens hållbarhet var mycket begränsad.
När industrialiseringen tog fart och folk flyttade in till städerna bröts småskaligheten och mejeriväsendet utvecklades, vilket innebar att mjölken samlades upp och distribuerades, vilket tog tid. För att komma åt snusk och hemska sjukdomar som spreds med mjölken började man att koka och snart även att pasteurisera den. Vid kokning/pasteurisering dödas eventuella bakterier, men då denatureras antagligen även eventuellt skyddande ämnen från växterna! Det är känt att pollenallergener är värmekänsliga.
Ett förhållande som stöder hypotesen är att storskalig mjölkhantering och allergierna tog fart ungefär samtidigt i mitten av 1800-talet, med USA i spetsen när det gäller båda företeelsena!

Att vi i Sverige har färre allergier än folk i USA kan bero på att småskaligheten upphörde senare hos oss. Många personer födda på 1940-talet har tillbringat sina somrar på landet och vet mycket väl hur spenvarm mjölk smakar. I Baltikum är det antagligen fortfarande mycket vanligt.

Förenklat kan man säga att kanske är pollenallergierna det pris det moderna samhället fick betala för att bli kvitt tuberkulos. När jag var liten i början av 1950-talet fick jag överhuvudtaget ingen mjölk att dricka därför att min mamma inte litade på mejerierna. Nu är tuberkulosen i våra ko-besättningar utrotad för länge sedan, men mjölken pasteuriseras alltjämt för att göra den längre hållbar(!) dvs för att bekämpa diverse snuskbakterier som växer till under lagringstiden. Under dessa omständigheter är det naturligtvis illusoriskt (och mycket farligt) att återgå till opasteuriserad mjölk. Lika illusoriskt är det att gå tillbaks till småskaligheten. Återstår att identifiera de skyddande ämnena och att se till att de hamnar i maten i rätt mängd, alternativt att använda dem för att "vaccinera" mot pollenallergi.
Tänk om det visade sig att hårdost gjord på opasteuriserad mjölk (typ Appenzeller) skyddar mot gräspollenallergi! Tala om "functional food"!

Man kan t o m gå ännu ett steg längre. Räknar man upp alla framträdande allergiframkallande växter så ser man att de i stort sett alla förr hamnade på kornas matsedel (då fick djuren gå ute förståss både i hagar och i skogen). I vinterfodret ingick ofta förutom hö även torkade löv från hamlade träd, t ex björklöv. Kanske var mjölken förr ett universalmedel mot pollenallergi! Tar man även med djurhårsallergi i resonemanget så svindlar tanken.