Blodådrorna på vingarna har ett typiskt mönster för olika biraser. Genom att mäta vissa detaljer i detta mönster kan man skilja en biras från en annan. Detta är idag en helt etablerad metod. Vi har utvecklat ett datorprogram och en mätmetod som tillsammans med en skanner (eller digitalkamera) hjäper oss att välja lämpligt avelsmaterial.

Bakgrund

Redan 1910 började några forskare att använda biometriska metoder för att skilja olika biraser från varandra.

Den ryske biforskaren V. V. Alpatov genomförde 1924-1958 en omfattande och viktig studie av av sambandet mellan binas utseende (morfologi) och från vilka trakter de kommer. Tillsammans med den österrikiske forskaren  Friedrich Ruttner utvecklade han en metod för att klassificera bin genom att använda kubitalindex.

Den tyske forskaren Goetze har vidareutvecklat denna metod.

I Sverige använde några biodlare vingindex under 1960-talet fast inte i stor skala.

Vi började mäta vingar i mitten av 1980-talet och använde då en diaprojektor eller ett mikroskop.

Kubitalindex, Ci, defineras som kvoten mellan längderna hos de två blodådrorna a och b i den tredje kubitalcellen.

Denna kvot ger värden från 1 och upp till 3 samt däröver.
Apis mellifera mellifera har det lägsta värdet och
Apis mellifera carnica det högsta.

Diskoidalförskjutningsvinkeln (Discoidal shift Angle DsA)

En annan egenskap som skiljer sig mellan olika raser är läget hos korsningspunkten (8) för de två blodådrorna i discoidal-cellen jämfört med en linje från radial-cellen.

Ett rent melliferabi skall ha denna punkt till vänster om linjen på bilden ovan.
Diskoidalförskjutningsvinkeln, DsA, definieras då som negativ.

Hantel index

Det definieras som avståndet mellan punkt 5 och 7 dividerat med avståndet mellan punkt 3 och 4.

Mätmetoder

Den högra framvingen från 25-30 bin limmades fast på ett "diaglas" och projicerades på väggen.
Vi använde en bordsräknare för att beräkna kvoten och resultaten antecknades för hand.
Det var en tidsödande metod.

Att använda mikroskop och projektorerer är tröttande. När högupplösande skanners blev billiga skaffade vi en sådan.

Vi utvecklade även ett program för MS Excel där vi lade in koordinater för åtta punkter på vingen (som visas på bilden ovan).

Vi satte först fast vingen på en bit tape, t ex Scotch Magic Tape 810, och sedan satte vi tapen på genomskinlig film (OH-film) och lade till sist filmen på skannern.

Krav på skannern: För skannern fordras en optisk upplösning av minst 1200 dpi.

Noggrannhet: Den noggrannhet vi får vid en enstaka uppmätning på en vinge är ungefär
för Ci +/- 0.06
för DsA +/- 0.25 grader
för Hantelindex +/- 0.012

CooRecorder

Den inskannade bilden öppnas i programmet CooRecorder. Vi registrerar åtta punkter på varje vinge. Punkterna lagras automatiskt undan när vi klickar på dem med musen.

CBeeWing

Den resulterande koordinatfilen öppnas sedan i programmet CBeeWing. Resultatet är två diagram, båda med discoidalskiftvinkeln som y-axel. Det vänstra diagrammet har kubital-index som x-axel, det högra diagrammet har Hantel-index som x-axel.

I programmet kan vi lägga in lämpliga gränsvärden för en viss ras för kubital- och Hantel-index och för diskoidalförskjutningsvinkel. Programmet beräknar andelen bin i provet som ligger inom gränsvärdena.

Urvalskriterier

Baserat på de resultat vi har fått från våra tester med insemination med en ensam drönare har vi infört följande kriterier för ren mellifera:

Kubital-index, övre gräns: 1.9
Diskoidalförskjutningsvinkel, över gräns 0

Enligt Ruttner skall ett mellifera-bi ha ett kubitalindex på 2. Vi anser dock att det är bättre att använda ett lägre indexvärde för att verkligen vara på den säkra sidan vid val av samhälle för fortsatt avelsarbete.

Slutsatser

För att avla fram rena bin behöver vi fler egenskaper för urval än bara färg. Mätning av mönstret hos blodådrorna på vingarna är en tillförlitlig metod.
Eftersom datorer och skannrar idag är tillgängliga för de flesta biodlare, rekommenderar vi starkt att man använder dem vid urval av vilka samhällen man skall satsa på.

Vi har sett många exempel på samhällen som visat en typisk mellifera-färg fast de haft ving-egenskaper som indikerat en hög grad av blandning med andra raser, se bilden ovan. Även om en renrasig drottning har parats med några renrasiga drönare och några ur en annan ras så kan hennes avkomma användas om resulterande drottningar undersöks med den här metoden och de som har olämpliga värden sorteras ut.